Magen värker och jag känner mig lite ensam.

Jag är som 'hjärtekrossad' fast det inte hänt än, sitter bara och väntar på att du försvinner när som helst.

Efter massa år med SKIT så blir de bra, jätte bra, ett tag sedan poom så bara putsveck.

Kan inte tänka mig att efter alla dessa års "lidande" att de var endast detta man fick ut av det.

2/3 år, men för mig har inte ens börjat än. 
Å andra sidan om jag inte lägger tanken på de där djupare tänkandet är jag oerhört lycklig just nu!